Lovisa....
Var precis o kollade hemsidan jag gjorde precis efter Lovisa föddes/dog. Såg bilderna på henne, såg bilden när jag pussar hennes panna, hur jag gråter när hon ligger på mitt bröst. Jag kommer ihåg varje känsla, exakt! Den totala hopplösheten och ångesten. Det har gått 6½ år sedan och det går inet 1 dag utan att jag tänker på henne, saknar henne, fantiserar hur det skulle varit med henne här.
Hon är så fin min Lovisa, jag vill så gärna hålla henne igen, pussa hennes panna, pilla på hennes fingra och dra mina fingrar genom hennes guldiga små lockar. Hon är min dotter som alltid kommer att fattas mig. Ibland kan jag längta tills jag får komma upp till henne igen, men som en vän sa till mig, Sen är dte hennes tur att få vara med mig, när jag är gammal och gjort mitt här. Då får jag vara mamma fullt ut för henne med.
Det är helt sjukt att jag med 3 friska underbara barn aldrig kan få känna den totala lyckan igen! Helt sjukt! Så orättvist! Vill ha min Lovisa här. Tänk hon skulle börjat förskoleklass....
Jag älskar dig min Lovisa!!!!!
/Cissi
Hon är så fin min Lovisa, jag vill så gärna hålla henne igen, pussa hennes panna, pilla på hennes fingra och dra mina fingrar genom hennes guldiga små lockar. Hon är min dotter som alltid kommer att fattas mig. Ibland kan jag längta tills jag får komma upp till henne igen, men som en vän sa till mig, Sen är dte hennes tur att få vara med mig, när jag är gammal och gjort mitt här. Då får jag vara mamma fullt ut för henne med.
Det är helt sjukt att jag med 3 friska underbara barn aldrig kan få känna den totala lyckan igen! Helt sjukt! Så orättvist! Vill ha min Lovisa här. Tänk hon skulle börjat förskoleklass....
Jag älskar dig min Lovisa!!!!!
/Cissi
Kommentarer
Trackback
